Analogt

Foto och framkallning

Vi blev tilldelade en analog kamera som vi delade tre och tre, i denna kamera hade vi en rulle med 36st platser för bilder, alltså fick vi fotografera 12st bilder var. Att fota analogt var något helt nytt för mig och även framkallningen av de analoga fotona i mörkrummet, som jag förut bara sätt på film. Att få uppleva detta är en erfarenhet jag alltid kommer minnas. Det första vi gjorde var att gå igenom lite grund information om vad som var viktigt att tänka på när man använder en analog kamera. Efter det fick vi gå ut och fota. 

Det var enkelt att se om bilden var under, över eller lagom exponerad då det längs ner till höger fanns en lampa som antingen lyste som ett plus vid överexponering, som ett minus vid under exponering eller som en cirkel när exponeringen var perfekt. Det svåraste med att fota analogt var att man inte kunde se resultatet direkt i kameran som du kan på en systemkamera. Det är inte häller möjligt att radera en bild och ta en ny, för så fort du knäpper bilden hamnar den på film rullen. 

När rullen var fylld tog vi ut den ur kameran och det var dags för framkallning. Vi gick in i ett helt mörkt rum och tog där ut filmen ur kassetten och vevade på den på en framkallningsdosa spiral, och filmen sköljdes av i vatten i två minuter med vändning. Där efter kunde vi ta ut filmen i framkallningsdosan i dagsljus då denna framkallningsdosa spiral inte släpper in något ljus. 

Sedan skulle den kemiska processen för att göra filmen tålig mot ljus börja. Vi hällde först i det första av de tre ämnena hos filmen. Filmen fick bada i det ämnet under två minuter sedan hällde vi ut ämnet och fyllde på det andra som också skulle ligga och gosa ihop sig med filmen. När det gått två minuter hällde vi i det sista ämnet på samma sätt. Efter detta skulle filmen sköljas av med vatten för att få bort överflödiga kemikalier och sedan kunde filmen vara i ljuset. Och då hängde vi upp den i ett tork rum. 

När filmen var torr så klippte vi den i nio delar med tre kort på varje, när man hanterar dessa film remsor är det extra viktigt att ta på sidan av filmen så att inte bilderna förstördes. 

Vi valde sedan vilken av bilderna som vi ville förstora och få ut på ett fotopapper. Den film remsan som fotot vi valde satt på tog vi med oss in till mörkerrummet för att framkalla den fotografiska filmen. Vilket gör att man får synliga negativa bilder att bli exponerade på en fotografisk film. I mörkrummet fanns det mörkrumslampor som lyste i ett oranges ljus. 

Vi använde oss av en förstoringsapparat. Förstoringsapparaten består av ett lamphuvud med negativhållare och förstoringsobjektiv, fäst vid en stång som är monterad i en bottenplatta, där man placerar det fotopapper som man vill exponera. Lamphuvudet kan flyttas uppåt och neråt och kan då skapa olika förstoringsgrader. 

Man får sedan kontrollera över exponeringstiden med ett exponeringsur som är kopplad till förstoringsapparaten. Den slår på och bryter strömmen i de tidsintervaller vi ställt in, som var två sekunder. 

Vi lade sedan fotopappret på den bilden som skulle exponeras på förstoringsapparatens bottenplatta, med emulsionssidan uppåt, den sidan som var glansig. Runt om fanns även en avmaskningsram. Eftersom våra förstoringsapparater var utrustade med rödfilter kunde vi ändra skärpan direkt på pappret. 

Vi gjorde först allt detta med en test remsa för att se så vi ställt in alla inställningar rätt. Sedan gjorde vi det åter igen med hela fotot. När detta var färdigt skulle det nya fotopappret få bada i kemikalier så att även det tålde vanligt ljus. Det var fem olika bad då det sista bara var vatten. I dessa fem bad fick fotopappret bada i två min i varje bad alltså tio minuter sammanlagt. 

Efter det kunde fotopappret vistas i ljus och vi kunde gå ut ur mörker rummet och torka av fotopapperet och sedan torka det till hundra procent med hjälp av en liten tork maskin. När detta var färdigt återstod bara att scanna in hela fotopappret och testremsan till datorn för att sedan kunna lägga upp det här på bloggen. 

Det som var svårast med denna uppgift var att ta skälva fotografierna då man inte kan ångra sig när man väl ställt in exponeringen och tryckt på avtryckaren. Att jobba i mörker var lite klurigare i början och jag satte min fotoremsa i åt fel håll i förstoringsapparaten så allting på mitt fotopapper blev spegelvänt. Så jag gjorde ett nytt test innan jag till slut skapade hela bilden. Detta var en mycket rolig uppgift och en lärorik upplevelse som man alltid kommer att minnas. Jag lärde mig mycket utav detta och har fått ett större fotografiskt ordförråd än vad jag tidigare hade. Jag blev också själv väldigt nöjd över min bild och tyckt verkligen att jag lyckades få in skärpan på motivet och få bakgrunden till att bli mystiskt disig så att man direkt dras till motivet. Jag tycker ändå att det blir ett djup i bilden tack vare skuggan och ränderna mellan plankorna på ordet som ligger lineärt med motivet.

  Foto - bricka:

    Test - remsa:

    Här kan ni även se att test-remsan blev spegelvänd, syns extra tydligt på texten på kameran.


    Original bild: